Wellans Kennel

Ibland tror jag att de kan springa hur mycket som helst...



Ja de ser helt galna ut, och är nog det också.



Men jag tror att de har väldigt kul.



Men man blir törstig också.



Samlar nya krafter.



Nu är jag laddad igen.
Full fart framåt!!





Semlan biter mamma Pralin i bakbenet.



Aj, släpp!!!



Men sluta nu Semlan!



Vadå?
Vem, jag?



Vi hade en skön kväll i skogen.
De hade fått gått varsitt spår först.
Semlan har bra fokus och är mycket spårmotiverad, men tycker att
apporter bara är något onödigt. Inget att stanna och plocka upp inte.
Hon är stark och ligger på väldigt hårt, så i dag drog hon sönder selen...
Så slutet blev inte riktigt som vi hade tänkt precis.
Pralin fick också ett spår som hon klarade skapligt.
Vet inte riktigt vad som gör att hon inte spårar som vanligt.
Men vi hittade slutet tillsammans i alla fall.
Pralin är duktig och markerar apporterna bra.
Nåja, det är väl bara att spåra vidare.