Harriet
Ibland är det tråkigt att ha djur. Särskilt när de blir gamla och inte mår så bra längre. Då måste man se till att de inte behöver lida längre, men det känns inte bra när jag ska bestämma vilken dag som det inte går längre.
Harriet kom till oss 1993, hon var född 1 maj, så det var en arbetar katt ; ) Alla flaggade för henne på hennes fördelse dag. Att vi skaffade henne berodde mycket på Elaka Ester. En katt som inte var så snäll. Flickorna var nästan rädda för henne när de var små. Därför tyckte jag att de måste få en katt som de vågade klappa och kela med. Harriet var den perfekta katten, snäll och kelig, och gav oss underbara kattungar. Hon är mormors mor åt Randiga Rutans ungar. Det enda som var problemet med Harriet var att hon varje sommar gav sig av. Kunde vara borta flera veckor åt gången, men kom alltid hem igen till hösten, fram emot oktober. Sen fanns hon inne hos oss till det blev maj och vår igen, då hon gav sig iväg igen.
Men nu gick det inte längre. Hon var gammal och trött, och hade ont lite varstans. Det var dax för mej att ta ett beslut. Så när hon kom hem en sväng var jag tvungen att bestämma mej. Jag har aldrig kunnat räknat ut vart hon höll hus, antagligen hos någon sommargäst, för hon var alltid så välmående när hon äntligen kom hem. Jag har letat och ropat efter henne många dagar och nätter, och trott att det var sista gången som jag sett henne. Men så plötsligt dök hon upp hemma, ofta på natten, skrek utanför fönstret,
-Mat, jag vill ha mat, ge mej mat....så det var bara att öppna och släppa in henne och ge henne mat.
Men som sagt, nu kom hon hem på måndag kväll så bestämde jag mej. Det var sista natten med gänget för henne.
Så tisdagen 29 Juli fick hon somna in hos veterinären. Hon har fått flytta till den eviga katthimmeln, där hon säkert träffar sin bror Laban och även Elaka Ester.
Tack snälla Harriet för alla fina år du gett oss, vi kommer alla att minnas dig, puss på dig!
Men nu gick det inte längre. Hon var gammal och trött, och hade ont lite varstans. Det var dax för mej att ta ett beslut. Så när hon kom hem en sväng var jag tvungen att bestämma mej. Jag har aldrig kunnat räknat ut vart hon höll hus, antagligen hos någon sommargäst, för hon var alltid så välmående när hon äntligen kom hem. Jag har letat och ropat efter henne många dagar och nätter, och trott att det var sista gången som jag sett henne. Men så plötsligt dök hon upp hemma, ofta på natten, skrek utanför fönstret,
-Mat, jag vill ha mat, ge mej mat....så det var bara att öppna och släppa in henne och ge henne mat.
Men som sagt, nu kom hon hem på måndag kväll så bestämde jag mej. Det var sista natten med gänget för henne.
Så tisdagen 29 Juli fick hon somna in hos veterinären. Hon har fått flytta till den eviga katthimmeln, där hon säkert träffar sin bror Laban och även Elaka Ester.
Tack snälla Harriet för alla fina år du gett oss, vi kommer alla att minnas dig, puss på dig!
