Wellans Kennel

Vill bara försöka tacka alla ni som finns där ute, och tänker på oss.
Via sms, mejl och telefonsamtal.
Kramar som värmer.
Det är fantastiskt att känna sånt stöd.
Det hjälper att veta att det finns flera som tänker på oss och på lilla Coccos.

Mamma mår relativt bra, hennes arm är inte vacker, eftersom
hon äter Waran så har den blivit riktigt blå.
Bitsåren är inte djupa, men minnet över vad som hänt sitter desto djupare.
Vi försöker att stötta henne och vill naturligtvis göra allt vi kan för henne.

Jag är tacksam att de som äger hundarna är riktiga,
ansvarstagande hundägare som gör allt de kan för oss.
Jag lider med dem också.
De får faktiskt leva med det resten av livet,
precis som vi får leva med vårt minne av Coccos.

Livet går vidare, det är inget man kan ändra på.
Imorgon åker jag och Emelie till Örebro.
Hon har en tenta hon ska försöka göra.
Stackars liten.
Det är inte de bästa förutsättningarna att klara den. Man måste vara
helt fokuserad för att klara den, som naturligtvis kommer att bli svårt.

På fredag 1:a maj ska jag ställa Pralin på boxerspecialen i Örebro.
Dit kommer brorsan Rune och Syrran Doris också.
Storebror Bobbo ska också dit, så det blir en liten klan
från Wellans kennel. Spännande.

Nej dax att försöka sova då, det blir en lång natt igen....och dag imorgon.

Go natt!



Lilla Coccos,
du fattas oss!