Wellans Kennel

Vilka fantastiska valpköpare jag har! Det är så skönt att se hur bra hundarna har det i sina familjer. "Valparna" är trevliga individer, lugna, trygga, väluppfostrade. Ägarna är goa människor som gör allt för att hundarna ska ha det bra. Så skönt att se och uppleva. Tack till er allihopa!

Jag och Emelie åkte till Örebro på torsdag förmiddag. Vi gjorde ett kort stopp för att  rasta hundarna vid Carins stuga i Kopparberg. Vi hade fått låna hennes stuga i helgen om det skulle bli för mycket smällare och raketer i Örebro hos Emelie. Nu behövde vi inte använda den  för det hördes inte en raket eller pang på hela eftermiddagen/kvällen. Däremot så skulle man nästan tro att man var utomlands...gissa om ungdomarna njöt i det vackra vädret. Det var säkert 100 st som satt i olika gäng på gården utanför. De grillade och firade våren....?
Hög musik spelades från olika håll, alla glada !
Emelie och jag satt på hennes balkong eftersom det var så varmt i lägenheten.
Hundarna låg med oss, inte ett gruff, inte ett ljud.
Härligt att känna den tryggheten som de har. Det var trots allt rätt stojigt ute på gården.
När det var dags för oss att hoppa i säng hade de festande kommit till allsångsstadiet...hmm, tur att
det finns öronproppar.

På fredag morgon var det bara att åka till Örebro brukshundklubb och boxerutställning.
De hade lovat fint väder och det var det också. Stackars Emelie brände sig i solen fast hon smorde sig. - Vi är inte så sams jag och solen , som hon säjer..
Först in i ringen var Rune och Niklas. De räddade dagen så det spelade ingen roll för oss andra vad det blev för placering.

 Rune putsas









Resultat:
1:a med hp, och reserv (5:a) i jkk.
Jätte grattis!

Sen var det Bobbos tur. Hela hans familj var med också. Så trevligt.
Bobbo är en hund som alltid uppför sig på ett mycket lugnt och sansat sätt.
En riktig ambasadör för rasen.








Tack och hej, en "slät" 1:a i öppenklass är inget att skämmas för i denna svåra konkurrens.
Hans kritik var bra, man undrar vad som fattades.
Bobbo heter egentligen Wellans Absolut-Raisin.

Men än var det inte slut. Nästa på tur var lilla Doris.
Wellans Baby I


Nästan hela familjen var med från Västerås. Det var så kul att träffa dem igen.



Det var första utställningen för både Niclas och Doris.
Men de skötte sig perfekt ! Riktiga naturbegåvningar!







Doris fick ett 2:a pris, dommaren tyckte att hon var lite för tunn, men det är ju
något som går att ändra på så det är bara att prova igen. Jag vet hur det är med hundar
i den här åldern, det är svårt att få dem att sätta lite hull, det mesta springer de
av sig igen. Doris är en sån tjej. Så det är ingen fara alls.
Fast Rune, han var lite för tjock istället...

Sen var det min och Pralins tur.
Det är fantastiskt att upptäcka hur väl hon lärt sig vad det handlar om.
Det är bara att stå, och stå, och stå...
..och sen springa lite.





-Vad gör killen framför mej med öronen på hunden?
Gasar han upp farten?



Åh, hej va vi springer...
Men det räckte bara till en "slät"1:a.
Men vad spelar det för roll vad dommaren säjer.
Det är ju samma underbara hund som jag kom dit med, som jag åker hem med!!
Kritiken lyder:
Välbyggd tik , bra propotioner, mkt vackert huvud och uttryck,
kunde vara lite mer utfylld under ögonen.
Vacker hals o rygglinje, bra bröstdjup,bra bakställ
Vägvinnande steg.

Dommare Ann Marie Maeland

Vi hoppade över grupperna och åkte nöjda hem, trots allt.

På hemvägen stannade vi och rastade.
Då passade Russin på att snygga till sig...



Rullar sig helt grå i gruset, kanske var hon lite avundsjuk på Pralin som fått visa
hur vacker hon är, medans Russin bara fått vara sällskapsdam.

Väl hemma igen hamnade vi, jag och Tomas OCH hundarna på fest.
Jag tror att det var hundarna som var orsaken till att vi fick komma.
Hur som helst trevligt var det, god mat och dryck.
Tack, snälla P-O och Gunnel för att vi fick följa med Russin och Pralin på fest. ;-)

Hur det gick för Emelie på tentan ? Det vet vi inte än, har hon riktig tur så klarar hon den precis.
Så jag håller tummarna.




Vi saknar dig!